Bara mitt. Mina ord, mina tankar, mina känslor. Som jag aldrig aldrig aldrig annars ens skulle yttra en stavelse om.

Klarar inte av att umgås med mig själv. Klarar inte att sova själv. Vill inte umgås med mina egna tankar, vill inte se mina egna ögon i spegeln och bara mötas av den där SATANS jävla blicken, som bara ljuger. Jag ljuger mig själv rakt upp i ansiktet. Jag är inte ärlig en enda sekund! Jag vet inte ens vad det ärliga är. Vet inte vad som är sant eller rätt. Vet inte vad svaret är när jag undrar hur jag själv mår. Ännu mindre vet jag det när andra frågar. Önskar att jag slapp svara på alla frågor som rör mig. Jag älskar att svara att jag mår helt okej. Jodå, det funkar. Det är bra. Sådär, men det blir nog bättre! Jag älskar bilden av att jag själv mår helt okej. Det är min favoritlögn. Jag älskar att gråta i timmar för att sedan berätta hur bra jag mår. Älskar att gång på gång dras till och beblanda mig med människor som gör mig illa. Älskar att få förtroende för någon som sedan sviker. Så där riktigt ordentligt att jag bara skakar och känner hur smärtan bara växer inom mig och till slut gör mig apatisk. Så där att jag får skrika ut allt det onda och svikna. Ställa mig upp igen och vara kaxig. Världens starkaste tjej, världens mest förlåtande.

Jag var med i en gemenskap. Det var riktigt jävla bra, det gjorde så mycket gott för mig att det aldrig någonsin går att jämföra med något annat. Jag fick prata ärligt. Fick lyssna på människor som pratade ärligt. Vara en del av något utan att behöva vara personlig eller privat med någon. Det var för bra. Det innebar att jag i perioder var riktigt snäll mot mig själv. Så kan jag inte leva. Slutade. Häromdagen såg jag en kvinna på stan. På håll. Tack och lov. Jag har lyssnat på hennes ärliga ord, hon har lyssnat på mina. Några av hennes ord är några av de få jag minns. Om känslan att varje morgon börja med att ge sig själv ett mentalt kok stryk. Så levde hon, så lever jag. Hon var säkert beredd att jobba med sig själv och sitt liv. Hon kanske mår så där löjligt bra idag, som jag inte tål att se.